Humor i korsord – nödvändigt eller inte?

Smaken är som bekant delad, vilket är något som i hög grad märks när det gäller online korsordslösning. Man läser ganska ofta om korsordslösare som hyllar konstruktörer vilka utmanar fantasin med svårfunna och luriga ledtrådar av olika slag men faktum är att väldigt många korsordslösare föredrar enkla korsord som man förstår och klarar av även om man inte löst korsord så länge. Därför tycker inte alla att det är jätteroligt om svaret på ledtråden ”skurvatten” blir ”regn” – medan andra tycker det är väldigt fiffigt. Många gillar säkert svåra och listigt utformade ledtrådar i korsord som tar dagar att lösa, men troligen är det ännu flera som föredrar mindre och enklare varianter. Det är som med film: Smala filmer får ofta bra kritik men få ser dem.

korsordDet finns enligt uppgift några hundra korsordskonstruktörer i Sverige som mer eller mindre regelbundet levererar korsord till tidningar och webbsajter. Många av dem kämpar förstås med att skapa nya fräscha fyndigheter men av naturliga skäl måste det ju i hög grad bli så att de återanvänder ”gamla” ledtrådar till ord som återkommer ofta. Välkända så kallade korsordsord som ARA och OR finns i vart och vartannat korsord som skapas och det går ju inte att variera sig i all oändlighet. Det verkar ändå vara så att när kritik framförs mot korsordskonstruktörerna så handlar kritiken ofta om att det ”inte är roligt” att hela tiden hitta samma ”goja” om och om igen i olika korsord. I samma andetag framhävs också ofta gamla goda konstruktörers humoristiska alster som exempel på motsatsen, alltså fyndigheter av den typ som exempelvis framlidne Enar Åkered ansågs vara särskilt duktig på. Som den här: ”Var skotten i Ådalen” – ”Utomlands”. Det ÄR förvisso en fyndig ledtråd, och Enar Åkered VAR förvisso en av många uppskattad och kreativ korsordskonstruktör. Men frågan är om den humor som Enar och andra inom skrået stod för egentligen är nödvändig?

Något tvärsäkert svar på den frågan vore kanske farligt att ge, men möjligen kan det vara så att den så kallade ”fyndigheten” är överskattad som generell framgångsmedicin för den som till äventyrs har tänkt sig att göra sig ett namn inom branschen som korsordsmakare. Kanske är det så att det inte alls är särskilt intressant för den breda massan som löser korsord att korsorden är sådär jättefyndiga? Kanske är det bara i ”finsmakarkretsar” som det anses särskilt trevligt med speciellt finurliga ledtrådar i korsord. Gissningsvis är det bara en bråkdel av de miljoner människor som löser korsord regelbundet som bryr sig om fyndighetsnivån i korsorden de löser. Man läser ju inte bara ”bra” böcker – varför skulle man då bara lösa ”bra” korsord egentligen?

ARA och OR må verka uttjatade men troligen är de viktigare för korsordens popularitet än humorn i mer svårfunna lösningar, eftersom alla dessa enkla ”korsordsord” hjälper lösarna att komma framåt i korsordet. Och målet för nästan alla lösare är i första hand att klara av att lösa kryssen – inte att roas av dem. Även om givetvis idealet är om båda dessa faktum föreligger. Och med tanke på smaken så är det långt ifrån alla som tycker att många ”fyndigheter” som förekommer i korsord är särskilt fyndiga. Alla har har helt enkelt inte samma sinne för humor. Därför behöver en nervös konstruktör av korsord kanske inte oroa sig så mycket om fantasin tryter under arbetet – helt klart är att även korsord som den självutnämnda expertisen anser ”tråkiga” finner sina nöjda lösare.

Källa och mer information: Kryss.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *